I Marias huvud

Har idag kommit på (har egentligen kommit på det för länge sedan) vilken sysselsättning som kan liva upp ens dag om man är nere och påbörjan till sur; att åka kommunalt! Medresenärerna pratar om saker som man kanske egentligen inte ska prata om bland folk, meeen dom tar väl kanske för givet att det inte finns någon på tåget som vet vem/vilka dom pratar om. Idag exempelvis. Vi stannade till vid Skutskär, där det var typ två personer som klev på. En av dessa två var en man, runt 40+. Kvar på perongen står kanske hans fru och barn, jag vet inte. Men mannen går på tåget, och "familjen" står kvar ute för att se var han sätter sig och för att vinka av honom. Mannen sätter sig då på andra sidan, alltså sidan bort från "familjen" och perongen. Utanför står familjen och letar efter mannen. Undrar var han satte sig? Mannen tittar ut några gånger för att kanske kontrollera att "familjen" inte har sett var han har satt sig. 

Tåget börjar sedan röra sig. Kvar på perongen stod "familjen". De finner sedan mannen, vinkar som tokar, och mannen tittar åt alla andra håll än åt sin "familj". "Familjen" ler och vinkar, vinkar och ler. "Frun" hoppade ett tag för att försöka få mannens uppmärksamhet utan någon som helst lycka. Då tänkte jag; är han verkligen så glad att slippa Skutskär och "familjen" eller tycker han inte om avsked?