I Marias huvud

Så är det dags för fästingarna. Igen. Tydligen gillar de Mannies blod bättre än Sids för på Sid är det ALDRIG någon fästing på. Mannie däremot har för tillfället två stycken. En i ögonvrån (!) och en på halsen. Ska till och brottas med honom och ta bort dem. Förra sommaren hade han en i rövhålet. M och jag ville inte peta och slita där så vi pallade oss till veterinären som sa att den var död och skulle falla bort av sig själv.

Då våra katter på vintrarna brukar, dock väldigt sällan, sova i vår säng har vi alltid sovrumsdörren öppen. Men numera får den vara stängd. Måste ner till Apoteket i morgon och köpa Frontline. Det funkar bra på Sid men inte på Mannie som vanligt. Han ska alltid vara värst. Just nu ser det ut som han har skabb. Han hade stora tofsar som vi har fått klippa bort så nu har han bara ben som sig bör på sommaren. Eller kanske inte.

Nää nu ska jag ringa moder och höra om jag får komma och äta hos henne då M inte är hemma. Det är ju helt värdelöst att äta själv. Men värst är nog att laga mat och veta att det är bara en själv som får njuta av maten.

     Bröderna Disney; Mannie den långhåriga och Sid den korthåriga