Boots
Jag har aldrig, eller VÄLDIGT sällan, kunnat prova ett par stövlar. Idag hade jag ett par ärenden på byn, så jag stannade till i den lokala skoaffären. Väl där slötittade jag lite och fann ett par stövlar. Vi får väl ge det ett försök tänkte jag, och ta me tusan. Allt som skulle i skon, det vill säga vader samt fötter och byxor fick plats!!
Inombords var jag riktigt glad. Antingen var det ett par stövlar som passar även oss med modell större vader, eller så har även vaderna minskat i storlek då jag har gått ner i vikt. Men sedan började den gamla studenten inom mig tala. 200 kr är mycket pengar, tänk vad med mat du skulle kunna handla. Så nu sitter jag här. Glad men med en stor portion ångest. Dock tjänar jag MYCKET mer nu när jag har jobb, men usch. Det ger mig ångest i alla fall. Vi får se om de får bosätta sig här hemma för alltid eller om de får åka tillbaka i morgon.
